Dagens snabba förändringar kräver "fältoberoende" ledare

Det påpekade vi redan 1989, när vi genomförde ett omfattande program för ledarutveckling. Det var för det statsägda företaget Vin & Sprit AB i Sverige. De blev av med sitt grossistmonopol. Världen blev mycket mera turbulent för cheferna…

Jag blev nyligen påmind om det uppdraget, när jag såg bl a texten ovan från det svenska konsultföretaget Cordial. De poängterar att man måste kunna hantera den väsentligt ökade förändringstakten. Den kan dessutom vara drastisk.

Tänk att det ska ta sådan tid innan flera blir medvetna om den nya omvärlden.

Vi funderade 1988 hur den nya utmanande omvärlden skulle hanteras i utvecklingsprogrammet?

Utvecklingsprogrammet skulle enligt uppdragsgivaren bestå av tre steg. Det blev följande steg

1.     Utvecklingssamtal och annat grundläggande för ledarskap

2.     Teambildning och teamledning

3.     Individuella uppdrag

Apropå hög förändringstakt, så fokuserade vi på det under steg 2 bl a för att uppdragsgivaren hade bestämt att detta steg skulle genomföras på deras vingård i södra Frankrike. Det gav bra möjligheter att träna att hantera oväntade situationer.

Förutsättningarna var att steget skulle baseras på en vecka på vingården med deltagarna uppdelade i två team med sex deltagare. Varje team disponerade en minibuss. Deltagarna skulle komma varje gång från flera nivåer i företaget och minst en från ledningen. Vi fick även igenom som förutsättning för deltagarna att de fick bara äta lunch och middag två dagar under vecka. Övriga dagar fick de traktamente för. Dessutom skulle vi ha ”riktiga” pengar för att ge teamen, när de skulle genomföra ett uppdrag under veckan.

Veckan började med bl a lektionen ”Överlevnadskurs i Frankrike”, dvs de fick reda på förutsättningarna t ex veckans program, eftersom de inte hade i förväg fått någon detaljerad information om programmet. Det upplevdes frustrerande här och var, men de skulle ju träna på att agera under osäkerhet…

I överlevnadskursen ingick även lite elementär franska t ex att be om notan, etc. Inslaget avslutades med att alla fick sitt traktamente i Franc.

Därefter var det två och en halv dag med teori, när det gällde att samverka i team. Den delen avslutades med att teamen skulle få var sitt uppdrag. Uppdragen gick alltid ut på att de skulle forska på något, så de fick även lära sig lite om hur man kan genomföra forskning. I uppdraget ingick även att de skulle ta fram en rapport i 25 ex. Kopieringen fick inte genomföras på vingården utan det blev även en uppgift att hantera.

Vi satte ihop teamen och sedan kom vi fram till passande uppgifter för varje team. Alla deltagare hade gjort vårt personlighetstest – HumanGuide-testet, så vi hade bra underlag för bemanningen.

Exempel på uppdrag var 

• hur reagerar man i Frankrike på positiv feedback
• hur är livet på barer och caféer i Frankrike (bemanning med chefer från alla matsalar på fabrikerna och huvudkontoret)
• hur fungerar parlörer som stöd i Frankrike (bemanning med kvalitetschefen och fem arbetsledare)
• vad har man för uppfattning om vår vingård
• hur pass fältoberoende är man i Frankrike (det var det begrepp vi använde för att klara osäkerhet)
• Teamen skulle först komma fram till en utformning för sitt forskningsprojekt. Sedan ta fram en budget. Därefter komma till mig och min kollega för att få plan och budget att bli godkänna och förstås få pengar enligt budgeten. Här kunde vi ibland vara besvärliga t ex att teamet gjorde det lite lätt för sig. Ta t ex teamet med matsalscheferna. Där tyckte vi att det blev för lite observationer genom att teamet höll ihop hela tiden under observationerna. Det medförde då att flera måste engagera sig och inte passivt bara vara med.

Teamen skull sedan redovisa sitt resultat under en timme, där det var viktigt att alla var engagerade, dvs att alla fick träning att agera inför andra. Det var ”examen”…, som följdes av feedback inkl feedback från oss som övningsledare.

Upplägget ledde till många intressanta erfarenheter för deltagarna. Det uppskattades även att teamuppgiften och förutsättningarna för den var mer nära verkligheten än man var van från tidigare utveckling. Det var både givande och kul, vilket skapade stort engagemang.

Många intressanta erfarenheter. Några exempel…

Teamet som skulle undersöka reaktioner på positiv feedback. De kom fram till att de köpte rosor, som de delade ut. Många blev förstås överraskade, vilket ledde till givande samtal.

När teamet som skulle undersöka parlörers användbarhet var på väg till en närbelägen stad, så behövde någon komma till en toalett. De såg en man vid sidan av vägen så de stannade och två arbetsledare gick ur för att få reda på var det fanns en toalett. De kollade sin parlör och prövade att uttala ordet på flera sätt. Ganska omgående så bad mannen att få titta i parlören. Då utbrister han: Qui, qui, toilette. Hoppsan…

När de sedan skulle genomföra sin uppgift, så ställde de sig på en plats i staden och frågade där förbipasserande: Var ligger postkontoret? Den bästa var en sopåkare. Han frågade först: Voiture?  Så härmade han en bilmotor och en ratt. De svarade: Nej. Då gav han en mycket enkel instruktion, som var väldigt tydlig. Den blev en stark erfarenhet för kvalitetschefen – enkelhet är eftersträvansvärt.

För att undersöka uppfattningen om vingården gjorde man ett enklare plakat med sina frågor. Då blev det en stark erfarenhet för flera: No ecole, svarade flera. De kunde inte läsa…

Den kanske svåraste uppgiften var kanske att undersöka hur fältoberoende man var i Frankrike. Hur skulle man lägga upp undersökningen?

Efter mycket klurande och diskussion, så kom man fram till – vi rycker plusska. Med det menas att man fäster en plånbok i en nylontråd, så ställer man sig gömd. När någon böjer sig ner för att ta upp plånboken, så rycker man undan den.

Hur skulle man reagera, tänkte man. Kommer någon bli arg? Etc.

Man startade men alla gick förbi plånboken. Flera blev förvånade att man inte tittade ner på marken. Hmmm. Vad göra?

Lösningen blev att lägga plånboken i en backe. Då räknade man med att de som gick uppför backen skulle se plånboken. Mycket riktigt. Det fungerade.

Hur reagerade man då? Ingen blev arg… Man tyckte i allmänhet att det var intressant och undrade: Hur reagerade jag?

Har du läst ända hit, så kan du fråga dig: Hur hanterar jag osäkerhet? Kan jag bidra till att i på jobbet får möjlighet att träna på att hantera osäkerhet?

**********************************************

Why not subscribe for my newsletter HumanGuide News? Then click here... It is on Linkedin (every second week).